Restaurangerna startar som bekant julbordens tid redan i slutet av november. För den som inte är rädd för att i förtid tröttna på den kulinariska fest som detta innebär är det bara att lyfta på hatten: Julbordet är något av det godaste som finns.

Okej, midsommarkäket i all ära, men julbordet trumfar faktiskt sommarens höjdpunkt när det kommer till högtidsmat. Påsk är förvisso också med i bilden, men det känns lite som ett nedbantat julbord.
Det julbordet har till fördel är att det är en varm måltid under årets kallaste period. Det blir liksom mer njutbart att äta något varmt när man tittar ut genom fönstret och – förhoppningsvis – ser snön yra i mörkret i december. 

Sedan passar ju också beskrivningen ”dignar” in på julbordet mer än någon annan av högtidernas måltider. Ska man gissa kommer det säkerligen från att det är just en kall årstid, man har kämpat hårt under resten av året, och nu är man värd en belöning. 
För våra förfäder i jorbrukarsamhället så måste julen ha varit en oas under en annars extremt tuff tid. Kampen mot snö och kyla, alltså överlevnad, fick sig ett välförtjänt avbrott under i varje fall en kväll.

Sedan har förstås även julbordet den godaste maten. Alla har en favorit: Oavsett om det är korv. köttbullar eller den heliga graal: Janssons frestelse. Denna välsmakande allians mellan potatis, ansjovis och grädde har förgyllt många smaklökar genom åren och är ett stående inslag på det svenska julbordet.

Den ska inmundigas långsamt, för att verkligen frigöra smakerna och öka njutningen. Dessutom så vet man aldrig om det kan ha trillat ned något i förpackningen under produktionen av till exempel ansjovis. Det är ju ytterst sällan något sådant händer, men ibland läser man ju i tidningen om att folk har hittat både det ena och det andra i maten.

Skulle en tand bli skadad av julematen så kan man som tur är få akuttandvård Odenplan. Ingen vill ju missa att äta lite mer Jansson!